Hemliga resan 19.10 2023
Lojo svenska seniorer brukar åka på en hemlig resa under skolornas höstlov.
Vi var några frusna seniorer som väntade på Lundströms buss i Virkby. Många gissningar om resmålet men ingen hade rätt.
När vi kom till Garvartorget i Lojo klev de sista passagerarna på bussen. Vi var sammanlagt 23 personer samt guiden Kiki Sere. Nu fick vi veta att vi skall göra en rundtur i Lojo stad,med en liten avstickare till en grannkommun. Lojo har ju firat sina första 700 år detta år. För 700 år sedan var Lojo nämnt i skrift för första gången. Många av våra seniorer har inte besökt alla platser i vår stora kommun, så det passar ju bra.
Under färden berättade Kiki om istiden och om hur Stängselåsen bildades. Det finns tre olika delar av Stängselåsen. Vissa delar har stora höjdskillnader så vi åkte genom kuperad terräng. Vi åkte förbi den gamla kungsgården Laxpojo gård som haft många kända ägare. En del av dem blev varnade för de vilda Lojoborna (på marknadsdagen). Vi åkte också förbi många andra stora gårdar, bl.a. Vaanila gård, som har inhyst ett sanatorium.
Första stoppet gjordes i Nummis kyrka. En stor, ljus kyrka med en mycket aktiv församling, Vaktmästaren berättade bl.a. om den gamla orgeln som borde ha förnyats, men det skulle kostat 1 miljon €, istället skaffades en ny, mindre orgel som placerades på en annan plats i kyrkan. Andra gamla föremål i kyrkan är predikstolen från den gamla kyrkan från 1600-talet, samt krucifixet som har lite speciella tår.
I kyrkan ordnas ofta konserter och församlingen har ett livligt ungdomsarbete..jpg)
Resan fortsatte mot ”kasvihuoneilmiö”. Det är en osannolik affär som har allt man behöver och inte behöver. Det mest fotograferade motivet lär vara de stora munkarna. Många resenärer kom med sina inköp till bussen och det doftade så gott av munkarna som några köpte.
Därefter fortsatte färden över gränsen till Salo, till Lahnajärvi, för en god buffettlunch. Lahnajärvi var den första ”vägkrogen” i Finland. Den öppnades 1951 inför olympiska spelen 1952. Lahnajärvi var busshållsplats för expressbussen Helsingfors-Åbo. Mellanöl fanns inte att köpa i butikerna, men restaurangen hade utskänkningslov för alkohol. En tid fanns också en vattenpark vid sjön Lahnajärvi. Där har också funnits en speciell stuga, byggd som ett gult Ufo. Restaurangen stängdes efter motorvägsbygget, men har nu öppnat igen efter renovering.
Nu forsatte färden vidare till Paikkari Torp i Samatti där Elias Lönnrot föddes. Där finns nu några extra byggnader som är kulisser till en film som bygger på Mikael Niemis bok ”Koka björn”.
Medan vi satt i bussen berättade Kiki om Elias Lönnrots liv och allt han arbetade med. Han var en mycket betydelsefull person i Samatti. Sammatti tillhör ju numera Lojo stad liksom också Karis-Lojo och Nummi-Pusula
Vidare förbi Torhola grotta till Karkali för ett besök till ärkebiskop Gustaf Johanssons sommarvilla med 13 rum. Villan från 1800-talet var tidvis uthyrd, bl.a. under tiden han tjänstgjorde som biskop i Kuopio, innan han blev Ärkebiskop i Åbo. Det var svårt att resa till Karkali på den tiden; med tåg till Gerknäs, sedan häst och vagn och till slut med ångbåten ”Elias Lönnroth”. Därför stannade familjen och en del av släkten där hela sommaren. Vi blev guidade av släktingar till ärkebiskopen. De har gjort ett hemmusem av villan. Elektricitet fick de först 2016. Ärkebiskopen var intresserad av stjärnskådning och han hade ett stort teleskop. På gården finns också ett vattenmagasin som funkar som ett vattentorn, alltså med självtryck in till huset. Vid stranden finns ett lusthus med utsikt mot Lojo sjö och Lojo ö. Gården fick förnödenheter från Maila gård på Lojoön. 
Bussen med chaufför Rolle fortsatte på de slingriga smala vägarna hemåt. Men först ett stopp för att plocka upp navkapseln till Kikis bil. Den hade nämligen lossnat när hon var på rekognoseringstur till Karkali.
På vägen mot Lojo såg vi många fina vyer, men också nedlagda skolor i avfolkningsbygder.
Sista stoppet gjorde vi vid Hiidensalmi och Kokokallios kafè. Kafeet öppnade vid tiden för bostadsmässan. Tarja Lönnström berättade lite om husets historia. Huset har bl.a. varit kontor för Hiidensalmi såg, men även korttidshem för ungdomar.
Nöjda efter det goda kaffet med dopp var det dags att avsluta den lyckade hembygdsresan i det 700-åriga Lojo. Några av resmålen var kända för en del medlemmar, men det sista besöket i Karkali hemmuseum var okänt för alla! Nu vet vi lite mer om Lojo!
Tack till Rolf, Kiki och Rolle för en intressant dag.
