Hemliga resan till Pargas 15.10 2026
Lojo seniorer gör nästan varje år en resa till hemligt resmål. I år hade Rolf Grandell och Siv Holmström planerat resan tillsammans med chauffören Thomas och Wikströms trafik.
Avfärden var tidigt, redan kl. 8.00 från Virkby. När alla kommit ombord på bussen, 27 nyfikna resenärer, märkte vi att vi är på väg västerut. ”Vart är vi på väg?” Vi fick alla gissa och det var 3 par som gissade rätt. Under resan fick vi också sysselsätta oss med frågesport med vissa kluriga frågor.
När vi kom till St. Karins steg vår guide Magnus ombord. Han berättade att det bor ca 36000 invånare i St-Karins. Många jobbar inne i Åbo men bor hellre på landet i St.Karins. Magnus berättade mångsidigt om trakten och här kommer ett axplock av alla fakta. Själv åkte jag på resa med två kryckor, så jag satt i bussen när det var lite längre att gå. Men de övriga kom tillbaka med mycket information.
När vi kom till Pargas med bussen åkte vi över tre nybyggda broar, det var industrin som var i behov av starkare broar. Den gamla Rävsundsbron byggdes 1964 före det fanns en pontonbro byggd av pråmar från landstigningen i Normandie under 2:a världskriget. När vi åkte över den ståtliga Rävsundsbron skymde dimman utsikten. Det märktes att vi närmade oss skärgården!
Pargas har ca, 15000 invånare, varav 12000 i gamla Pargas. 54% är svenskspråkiga.
Det har ju varit kommunsammanslagningar även här; Pargas, Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö är numera en Pargas kommun.
Genom Pargas centrum går Sundet: Det är viktigt att man inte kallar det kanal för det är ett naturligt sund.
Det finns goda förbindelser till Åbo med Fölibussarna. Man brukar skämta att det bästa med Åbo är bussarna till Pargas.
Först stannade vi vid delikatessaffären ”jordkällaren” där vi serverades kaffe med jättegoda semlor. Ägarna till den lilla boden, Mikaela och Daniel berättade om verksamheten med försäljning av ost och olika delikatesser, samt köksredskap. Ägaren är internationell ostdomare, de ordnar också ostprovning i sin bod eller om man önskar i annat utrymme.
Efter besöket gick de flesta en liten promenad via många pittoreska hus till Pargas Kyrka. Vi 4 som stannade vid bussen gick miste om de trevliga historiska berättelserna om olika personer som bott i trakten. Vi konstaterade att man får se många olika resmål på våra seniorresor. Bussen var parkerad vid ett litet hus där Fredrika Tengström, senare Runeberg bott. Johan Ludvig och Fredrika träffades i Pargas, han hade flyttat dit efter Åbo brand år1827.
När gruppen var samlad fortsatte färden med bussen genom Pargas där vi fick höra många olika berättelser. Pargas har ju en liknande industrihistoria som Virkby, dock är cementfabriken i Pargas fortfarande igång. Företaget Pargas Kalk har förändrats och nu finns 4 olika företag: Nordkalk. Finncement, Weber och Paroc.
Bränd kalk har tillverkats flera hundra år; rester av jordugnarna finns på flera platser i skogarna. Numera är en viktig produkt förutom cement mineralull som tillverkas av Paroc.
Efter en tur runt industri-och kontorsområdet kom vi till bergsrådet Sarlins vackra villa Furuvik, som numera är i privat ägo och kan hyras till familjefester. Huset är egentligen en lång stockvilla, men har numera rappad fasad. Vi kunde beundra den vackra trädgården runt huset och guiden berättade att det är samma arkitekt som planerat presidentens Gullranda, Paul Olsoni. Då började det mumlas bland Lojo- och Virkbyborna: Paul Olsoni planerade ju också Petter Forsströms trädgård i Virkby. Huset i Virkby revs på 70-talet och trädgården sköttes inte, men för tre år sedan renoverades parken och växterna planterades enligt Olsonis ritningar. Vi kunde se likheterna med de båda trädgårdarna, dock med den skillnaden att i Pargas är det utsikt över fjärden, i Virkby över den nedlagda cementfabriken.
På rundturen kunde vi konstatera att det finns många byggnader som sett sina bästa dagar, men även nybyggda hus. Just nu byggs det många hus i trä.
Efter rundturen smakade lunchen bra på Hotel Kalkstrand.
Sedan var det dags att se det stora kalkbrottet. Numera får man inte åka ner, men det finns en utsiktplats där man kan se något som ser ut som ett månlandskap. Gropen är 140 m djup och
2 km lång och 500 m bred.
Via skolcentret Brava som har både har både svensk- och finskpråkiga högstadier och gymnasier åkte vi vidare.
Färden fortsatte till öarna Lemlax och Lielax. Sund mellan många öar håller på att växa igen. I Lemlax gjordes besök på det medeltida Qvidja slott som är grundat av Erik och Claes Fleming. På 1500-talet. Numera är förutom det gamla stenslottet en modern lantbruksgård med miljöfokus som ägs av Herlin, Där finns också en plantering av ekar för tryffelodling. Tryffel lever i symbios med ekar, men det tar ca. 20 år före skörd.
Det sista målet på den hemliga resan var Tammiluoto vingård, som har en stor äppelodling. De första äppelträden i Finland kom till Qvidja på 1500-talet, ägaren berättade om gårdens historia och om odlingen som har varit utmanande pga, vattensork som förstör äppelträden. Vi bjöds på kaffe och efter inköp i gårdsbutiken vände bussen hemåt. Under resan berättade guiden att det kom många evakuerade till Lemlax gård efter kriget, de bosatte sig i trakten som påminde om Koivisto i Karelen och det bor fortfarande många ättlingar kvar.
Det var en intressant resa med mycket information bl.a. om bruksamhället Pargas som har en del likheter med Virkby. Tack till alla som planerat resan!
Eva Skog
